Dillen på g

Så här fin är min dill nu, ett par cm hög bara men den växer för fullt.

Wunderbar

Här och nu, idag, i Stockholm. Fruktträden tokblommar ännu och finast är körsbärsträden. Äntligen fick jag några på bild.

Släng av höstlängtan...

Sjukt att längta till hösten nu när sommaren just kommit igång, men är man svampnörd så är man. Jag drömmer om svart trumpetsvamp och letar fram den här gamla bilden från allra första skörden, mmmmm.

Jag minns den svampturen väldigt väl; hur vi strövade runt på måfå i en ny skog med en less 10-åring och en trött hund med oss och precis var på väg att ge upp då vi upptäckte att vi stod mitt i ett svart trumpet-hav! Vilken chock det blev. Lyckochock. Båda kippade efter andan, motade bort ongen och hunden och slängde oss ner på knä. När vi fyllt korgarna skrek vi SCOOOOORE så det ekade i skogen, det hör till. Man kan scora många svampar men bäst är den svarta trumpeten.

Paradrätten med svart trumpet: Jens Linders svamp- och currysoppa.

Gladmusik!

Familjens nya: Mänskligheten.

Mycket blomsnack på sistone, jag vet, men jag blir ju glad av att gräva i jord och att se växter frodas därför skriver jag om det. Annat som kan göra en glad är Familjens nya låt När planeterna stannat. Å, jag vill också trumma! "Jag lovar och svär, det blir braaaa"... Tack.

Annat bra från Familjen är ju t ex Det snurrar i min skalle och fina instrumentala Hög luft. Och visst hade jag hur gärna som helst gått på denna konsert (som jag tyvärr missade för att jag inte hänger med längre), fast vid närmare eftertanke hade jag ändå inte haft nån att gå dit med för ingen jag vet delar min smak här, trist.

(Bild lånad från www.familj-en.com)

Laxlunch i gräset och minimargueriter

Påtar och planterar, gräver och klipper, rensar och flyttar runt. Ångrar mig och flyttar tillbaka. Har minst 10 saker på gång samtidigt i trädgården, det är ingen systematik alls i mitt beteende. Springer in och ut hela tiden och pausar ofta. Men klart blir det ju till slut ändå.

Vi tog lunchpaus mitt i allt och åt gravad lax med potatissallad i gräset. Dagens nytillskott i trädgården blev bl a en kortbladig blekrosa marguerit som jag ej testat tidigare, väldigt näpen.

Försommarmys

För några veckor sen bar jag mössa. Men nu är det riktig försommarvärme som gäller här i Stockholm; hela veckan har vi svettats och jag har ätit årets första mjukglass (med chokladströssel, min favorit). Men det bästa är ändå att man kunnat sitta ute och chilla på verandan varje kväll efter jobbet, varvat med lite spontant trädgårdsarbete och ibland ett glas rosé. Det är livskvalitet det.

Tulpan-surpris

Nu har de kommit upp! Tulpanerna från Amsterdam som jag planterade i höstas. Resultat blev inte riktigt vad bilden utlovade... men det gör inget, jag gillar dem nog bättre IRL.

Största svampfadäsen 2009

Vägskyltarna som vi valde att inte titta så noga på i svampivern: "Gäller ej behörig trafik", "Här slutar allmän väg", "Vägbom 400 meter"... Skyldig svampkumpan bakom låst bom...

Jag har ju glömt att berätta om förra årets största svampfadäs. Varje höst händer ju nya grejor i svampskogen, bra saker som high score-turer och skogsmojito-äventyr eller dåliga som när man sugs ner i träsk. Men det största missflytet 2009 var nog ändå när jag och svampkumpanen lyckades få bilen inlåst bakom en vägbom pga att vi var i svampkoma och därför totalignorerade flera varningsskyltar när vi körde på nya vägar till den hett eftertraktade skogen. Vi såg förvisso skyltarna (har vi senare konstaterat) men struntade helt enkelt i dem. Nå, skyltarna stod där av en anledning skulle det visa sig, det upptäckte vi efter svampturen då vår bil blivit inlåst och fått en sur lapp på vindrutan. Sent på eftermiddagen ska tilläggas.

Vad vi lärt oss av den här svampfadäsen är såklart att aldrig parkera bakom en öppen vägbom. De är lömska och kan låsas då man minst anar det och då står man där med skägget i brevlådan. Vi lärde oss också att lokalbefolkning kan vara väldigt hjälpsam, bara man vågar fråga. Hade det inte varit för dem och deras connections hade vi fått tillkalla brandförsvaret för att låsa upp bommen och det hade kunnat bli en kostsam historia. Åtminstone hade det inneburit en massa trassel eftersom vi var långt hemifrån. Och så lärde vi oss att vi minsann kan ha rätt när det gäller att testa nya lovande skogar, för bakom den jädra bommen hittade vi rikigt trevliga trattismarker! No pain no gain, I guess.

Vårigt Stockholm

Ett prunkande Stockholm äntligen. Attjo! Men fint är det. Jag tänkte ta kort på körsbärsträden i Kungsträdgården som står i blom just nu, men det fick bli ett vårskirt Norr mälarstrand istället.

Loads of crap

Enligt det gamla ordspråket att en olycka sällan kommer ensam så kan jag ju bara konstatera att det stämmer väldigt väl in i mitt liv just nu. Efter en ofantligt tråkig upplevelse för ett tag sen har det mesta fortsatt i nederlagets tecken; jag har lyckats skära av mig en del av en fingertopp (var tvungen att uppsöka sjukvård), jag har spräckt en spegel (7 års misery coming up now?), orsaktat en smärre webbsidekatastrof (tack gud för duktiga tekniker) och förstås rivit sönder nya dyra strumpbyxor med fnasiga naglar.

Att man då i samma veva får både vuxen-acne, munsår och skavsår förvånar ju inte särskilt! Just nu funderar jag mest på vad nästa grej kommer att bli eller om (o)turen kanske är på väg att vända snart. Om man ignorerar sina olyckor kanske de försvinner automatiskt?

Väggar som talar

Den här vinden är fantastisk. Vart man än tittar ser man spår som människor lämnat efter sig genom decennier och sekel, kanske ända från 1700-talet (byggnaden är K-märkt). Det ojämna tegelgolvet och träfundamenten, de stora platsbyggda möblerna och andra snickerier, klottret på väggarna och de kvarlämnade trycksakerna, allt berättar en egen liten historia. Även moderna inslag som brandsläckare och utrymningsskyltar förstås. Här är lite att titta på:

1. Förbudsanslag från olika tiders brandchefer. Härligt språk.

2. Det ojämna tegelgolvet är så vackert. Hur gammalt?

3. Flera lager av puts, en del som fallit bort, annat som fyllts i, och någon som klottrat siffror, kanske en snickare?

4. Blott 4 sidor är den och ungefär i A5-format, nr 48 av Svensk Snabbskrift från 1912. En branschtidning för stenografer tror jag. Och ett gammalt järnbeslag som blivit över, frågan är från vad.

5. Någon har klottrat på plankväggen. Står det Laurent? Stilen andas sekelskifte.

6. Gamla omaka fönster och några dörrar ihopstaplade i en vrå. Fönstrena har gammeldags bubbligt glas och fina beslag.

7. Kvarlämnade galgar i en annan vrå. De ser ut som 50-tal.

Klicka på bilderna för större vy.

Mina gardenfavoriter

Några blommor som passerat revy i min garden och som jag gillat särskilt mycket är dessa på bilderna: krasse (från frön), rosenskära (från frön), tusensköna (planta) och taklök (från skott). Den enda som finns kvar i år är taklöken, faktiskt några barnbarnsbarn till de på bilden. Taklöken är tålig och klarar Stockholmsvintern ute i kruka om man bara skyddar den mot det värsta vädret/vätan.

Dill och luktärt i min garden

Årets fröprojekt blir dill och luktärt. Dill är så bra att ha i kryddlandet och luktärten valde jag för att den såg vild och fin ut på påsen och har lång blomningstid. Det blir direktsådd rakt ner i rabatten + i ett par krukor så fort jag skaffat lite ny fräsch jord.