Dagens insikt

När jag häromdan behövde köpa en ny bh blev jag varse att det numera är C-kupa som gäller, herregud... Nå bröna måste ju sitta på plats så det är bara att finna sig i det. Annars gillar jag B-kupestorleken bättre, mycket smidigare så och framförallt så passar mina kläder bättre så!

Den här nya C-kupeupplevelsen ser jag mest som ännu en anledning att gå ner i vikt.
(Bild från Internet nånstans)

Skit händer

Har man nått min aktningsvärda ålder så har man lärt sig att passa på att njuta medans livet är swell – för snart kommer helt garanterat en massa skit att inträffa som man måste ta itu med eller nåt annat knas (som man inte alls beställt) att invadera ens liv.

När man var yngre trodde man att man själv rådde över sin situation i alla lägen. Men det gör man inte. Man är bara en liten del av allt som pågår runt omkring en... och det mesta har man inte mycket att säga till om.

Som en 4-åring jag känner brukar uttrycka det: "Bajs!"

Min hågkomst!

Kan man minnas utan att märkas? Jo, jag kan. Min Fars Dag igår skedde helt introvert, bara i mig, precis som vanligt. Men som alltid med tankarna på dig, kära pappa. Så har det ju alltid varit, att jag tänker och minns, särskilt denna dag då jag både glädjer mig och gråter över vår historia, våra liv som blev som de blev. Men jag är ju här, och jag minns. Och det känns tryggt att veta att jag inte behöver synas eller märkas i min hågkomst, huvudsaken är att du vet. Att jag minns. Det är bra så. Det räcker.

Allahelgonahelgen

Nej, ni är inte långt borta, ni som bara inte råkar vara här i närheten längre. Mycket kära och saknade är ni, men i varmt minne ihågkomna. Jag tänkte åka till Skogskyrkogården och tända ljus för er i helgen, tycker att det är så fint med denna tysta men upplysta manifestation mitt i kolsvarta november. Säkert var där otroligt stämningsfullt med tiotusentals tända ljus och fin atmosfär. Men också alltför mycket folk, så jag åker dit en annan gång. I år tände jag ljus för er här hemma.

När begäret tar över vettet

Huvvaligen... har haft ett svårt ha-begär efter dessa ursnygga Pantone-muggar ett bra tag nu och känner att jag inte kan stå emot längre. Har verkligen försökt igonera dem för jag behöver inte några nya muggar.

*Behöver inte nya muggar, har muggar, behöver inte nya muggar, har muggar*...  Tyvärr funkar inte mantrat alls nu när begäret tagit över, jag vill så in i bomben haaaaa dessa snyggingar, äga dem, iallafall några! (Förresten så är de klassiska, will last forever, så det så...)
(Bild från internet nånstans)

Rysningsvarning

Oj! Oväntat bra och rörande var Septembers tolkning av Di Levas låt Vem ska jag tro på i artistprogrammet Så mycket bättre i lördags. (Oväntat bra program av 4:an också, kändes nästan som SVT.)

Di Leva ser så nöjd ut när Petra sjunger och Petter ser nästan rörd ut. Själv fick jag gåshud av denna version och håller med Lasse Berghagen som tyckte att hon lyckades ge ton åt svärtan som finns i låten. Ja det gjorde hon. Så fint. Och vilken personlig röst hon har.
(Stå ut med 20 sekunders-reklamen i början av klippet, sen kommer det)

Ps. Väldigt proffsigt kompband också!