En sån här vas fanns i mitt barndomshem, en
Holmegaard Gulvvase (den stora, 50 cm), design Otto Brauer, 60-tal. Ja just det,
fanns, och den stod pinsamt nog bakom en dörr (!) i flera år för att mamma inte ville ha den framme, hon tyckte väl att den var ful men hade av någon anledning inte hjärta att slänga den. Den stod aldrig framme vad jag minns, alltid bara bakom den där dörren, i kanske 10 år. Och jag brydde mig inte ett dugg, var väl mer intresserad av att samla på luktisar eller Pierrot-tavlor eller vad jag nu gjorde på den tiden (70-80-tal). Sen försvann den plötsligt en dag och så var det inget mer med det.
Det värsta är att "försvinnandet" säkert skedde rakt ner i soporna, för på den tiden fanns inget secondhand-tänk över huvud taget. Men jag tänker inte gräva djupare i den saken, vill inte veta detaljerna... Vet bara att jag väldans gärna hade velat ha kvar vår gröna vas nu!
Sen stötte vi också helt otippat på en älg (!). I en stockholmsskog. Lite läskigt var det för den var stor och jag har just sett ett tv-program på nån naturkanal om att älgar visst kan vara aggressiva och gå till attack om man har otur. Jo en kvinna hade blivit dödad av en älg. Men våran älg var av den skygga sorten så det blev ingen encounter, den lubbade iväg direkt då den fick syn på oss. Vi ringde ändå till svärfar och frågade vad man ska göra om man hamnar i trångmål med en älg. Han sa att det bara är att väsnas och flaxa med armarna så sticker den. Ok, bra att veta.
