Ännu mer 80-tal

Och vid sidan om allt annat körde ju t ex The Cure sitt eget race. Postpunk, synth och goth i ett, i kombination med ett väldigt eget sound och lite grann en vägran att inrätta sig i rådande musikklimat; de körde liksom på med sin egen grej bara och ibland funkade det, ibland inte (alternative på riktigt). Alltför konstig musik tyckte många då minns jag, men de fattade väl inte storheten bara – det håller ju än.

Klassikern A Forest från 1980:

"I´m running towards nothing, again and again and again..."

Disintegration, en favvo-låt från skivan med samma namn från 1989:

"How the end always is..."

(Från när MTV - Music Television - fortfarande visade musikvideor och hade sköna shower som t ex Alternative Nation...)

Hur Disintegration påverkat: läs denna fina text.