Svart trumpet-wok

All den här torkade svampen i skafferiet, vad gör man med den kan man undra? Ja vill man inte spara t ex svart trumpet till någon tjusigare anrättning så passar den finfint som ackompagnemang till en grönsakswok av haricots verts, purjo och paprika smaksatt med vitlök, ingefära och chili. Gott ihop med citronstekt lax.

Bara lägg en näve torkad svamp i ljummet vatten en kvart, krama ur och släng ner i woken på slutet. Ett snyggt inslag som dessutom smakar smaskens!

En god fransk gukka

En av de roligaste sakerna med att vara i ett nytt land är ju att gå och shoppa i den lokala mataffären. I Frankrike hittade jag den här spännande burken med Rouille à la Sétoise, vilket tydligen är en sydfransk specialité:

En smakrik krämig gukka av tomat, paprika, bläckfisk (!), senap, olja och kryddor. Nästan som en smaksatt mayo alltså men mer uppvispad och inte lika fet i konsistensen. Bläckfiskens roll var bara att ta fram umamismaken, som ansjovis ungefär, och avgav ingen fisksmak i övrigt. Förutom som topping till soppa (kanske helst fisksoppa) passar den här gukkan också bra att bre direkt på kex eller att blanda ut i en crème fraiche-baserad sås och servera till kyckling till exempel.

God och användbar är den. Har köpt med mig ett par burkar att ta hem.

Serie som spicar upp

Till första avsnittet av efterlängtade säsong 4 av Mad Men på Kanal 9 tar vi oss varsin drajja. Ja man blir ju inspirerad. Jag tar två oliver i min, eller helst tre.

Som vanligt när man längtat efter något känns det allt lite snopet när det roliga tar slut. Ett serieavsnitt går väldigt snabbt. Jag tycker generellt att det ger mer att titta på bra serier i flera avsnitt på raken, då får man mer feeling.
(Snyggfoto lånat från Kanal 9)

Bäst att gå vidare bara

2011. Ville bara känna hur det var att skriva.

För ovanlighetens skull är jag helt osentimental när det gäller året som gått. 2010 var inget höjdarår för mig så det är ingen större mening att tänka tillbaka på det, bättre att gå vidare bara. Såklart att inte allt var dåligt, en del saker var riktigt bra, men det jag önskade mest av allt inträffade inte. Och det braiga som hänt kan liksom inte överträffa den besvikelsen, så är det bara.

Vad värre är: jag inser att jag börjar bli smått cynisk i just detta avseende. Hoppet falnar och allt det där snacket om att "en dag så" blir bara mindre och mindre trovärdigt. 2011 måste jag försöka hitta saker att bli glad över igen.