Fattar inte grejen

Nä jag fattar faktiskt inte grejen med att så många damer i min närhet känner att de måste berätta ingående om sina födsloprocesser för just mig, om och om igen och t.o.m flera år efteråt. I´m not fucking interested. Av alla personer i universum som kan tänkas vara intresserade så borde ju åtminstone alla som känner mig veta att som barnlös 40-åring har man inte så jävla mycket att tillägga i den frågan!

Jag har inga råd att komma med när det gäller epidural och lustgas, sprickningar, uppvaknanden och gå-rullatorer. Vad ni än säger så låter era skräckscenarier som rena drömmen för mig. Hörde ni: drömmen. Ja vi är på olika planeter, iallafall just nu.

Uppdatering!

Vad har du på dig?
Jeansen som är för stora och en randig tunika som jag brukar byta om till när jag kommer hem. Den är mjuk och skön men har hål under ena armen så skippar den när jag är bland folk.

Hur mår du?
Lite lätt stressad och frustrerad. Idag har jag varit rätt neggo.

Vad önskar du just nu?
Lugn och frid.

Vad har du ätit idag?
Linssallad till lunch. Fryspizza till snabb-middag.

Vad ska du göra ikväll?
Kvällen är dessvärre redan slut. Mitt enda mål var att ta det lugnt, och det har lyckats.

Vad ska du göra imorrn?
Vara jävligt effektiv.

Vem saknar du?

Ingen människa, men skulle gärna ha hundsällskap.

Senaste köp?
2 fryspizzor.

Vad skrattade du senast åt?
En gudasöt hundvalp som jag träffade idag. Den åt på en palm och bet mig i tröjärmen med sylvassa tänder.

Vad grät du senast åt?
Minns ej, nåt banalt tv-program eller min egen situation.

Vem sov du senast med?
Sover alltid bara med sambon.

Vad läser du just nu?
Massa bloggar om högt och lågt. Det är min avkoppling i vardagen.

Senast sedda film?
Stepbrothers!

Vilken svordom använder du mest?
Tror att jag kan svära en hel del ibland men märker det inte alltid själv... Fan är ett användbart svärord.

Vem var den senaste som ringde dig?
Sambon.

Har du dejtat någon av en annan religion?

Inte vad jag vet, isåfall nån outtalad katolik kanske.

Senast 3 inkomna sms?
Från sambon, brorsan och brorsan.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
"Sätt på ugnen på 225 grader, kolla att den är tom först."

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Det står jämnt mellan tyska och psykologi.

Vilken är din favoritlukt?
Naturligt: frisk luft och skog. Artificiellt: Softlan Sweet Almond Milk (sköljmedel).

Vad är du rädd för?
I stort: att tappa fotfästet. I smått: att vara för dålig.

En person du tycker är snygg?
Ja men hur ska man välja, finns ju så många? Tycker det är snyggt att vara egen.

Blir du lätt svartsjuk?
Njäe, tror inte det. Tycker det är så skönt när man inte blir det, när man kan se bortom.

Din favoritkaraktär ur en serie?
Mamman i Six Feet Under är en. Och Dexter. Och Dexters syrra.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Nån som bara råkade vara på fb samtidigt och var pratsjuk. Jag gillar inte fb-chatten och använder den aldrig själv (om jag inte måste svara nån för att inte verka otrevlig).

Vilket språk hade du velat lära dig?

Flytande franska.

Vad för sorts killar faller du för?
Smarta och sympatiska och alternativa.

Vart vill du åka just nu?
Fantiserar om USA och västkusten.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Att jag kunde få ett år tillbaka istället för att förlora ännu ett.

Ett norskt pensjonat

På semestern bodde vi på ett himla mysigt pensionat i Norge i en liten by som heter Røn, ca 20 mil norr om Oslo. Den slingriga vägen dit (E18) gick genom magnifikt vacker natur med berg och åkersluttningar, kossor på vägen och uråldriga barrskogar – ja en resa av bara den anledningen kan rekommenderas. Pensionatet, som vi tror huserades av ett holländskt par, var genuint charmigt i gammal stil och låg uppe på en höjd med utsikt över berg och gröna dalar med fäbodar och tallar som skymtade mellan molnslöjorna. Man fick nästan lust att gå ut och skrika mellan bergen som en Ronja Rövardotter. Så otroligt vackert Norge är, alldeles mörkgrönt.

Sommar i skärgårdstema

Mest av en slump har vi denna sommar vistats mest på och kring vatten, både västerut, norrut och här i vår fina Stockholmsskärgård. Fint väder har vi turligt nog haft just då det behövdes, t.ex vid grillkvällar utomhus och på sightseeing i vackra skärgårdar, och i övrigt så har det varit helt ok med mellanväder. Så vi är nöjda.

Hängde med kompisar + hund på skärgårdstur åt Nacka-hållet. Sen slussade vi vid Slussen och åkte genom stan förbi Kungsholmen och Essingen söderut. Stockholm är fantastiskt vackert från vattnet sett.

Sen hamnade vi på äventyr i Norge, med en kust som bjöd på helt andra vyer med dramatiska berg, djupa fjordar och vackra vidder så långt man kunde se...

... och solnedgångar så snabba att man knappt visste när de övergick till soluppgångar igen.

Kulinatisk höjdpunkt: skaldjursmiddag med färska räkor (kännetecken: tunt skal och långa spröt), kungskrabba, hummer, havskräfta, ostron m.m. Mein Gott så gott...

I gamla hemtrakterna hamnade vi vid vattnet igen, vid älven. Det var varmt så vi tog en paus på stranden och svalkade av oss. Fick också se regnbågen titta fram.

Sen åkte vi ut till ön i Bottenviken. Där låg abborrhuvudena kvar på bryggan medan vi smaskade i oss de rökta filéerna med färskpotatis till middag...

... och plockade de godaste och sötaste jordgubbarna i världen, de som växer i midnattssolens land.

Tog en tur ner till vattenbrynet mitt i natten balanserades på stenarna.

Såklart blev det grill på ön också.

Efter den resan och lite stadsliv hamnade vi åter vid vattnet, denna gång på en liten sejour i Roslagen. Ja att sitta på en båthusbrygga i en stilla vik på kvällningen var inte så dumt alls...

... tyckte nog inte den är krabaten heller.

Sommarkantareller 2012

Sundhetstecken eller inte – hela semestern har jag iallafall spanat in i skogar både här och där och fantiserat om svamp och trånat efter årets första rek-tur, den där då man "officiellt" tar sin första skogssväng mest för att kolla läget mer än förväntar sig att hitta nåt, typ kantareller (men hoppas gör man ju alltid)... Idag äntligen var det så dags att gå bananas i en väl utvald skog här hemmavid och inte blev man besviken av resultatet, vi scorade mer än förväntat! (Tack juli-regnet.)

Bilden visar dagens skörd, ca 1 kg härliga sommarkantareller* som håvades in på mindre än 2 timmar. Ja jag gick mest omkring med en mindre hjärtklappning under hela turen och blev bara svettigare och svettigare för varje fyndplats som gjordes, så pass att jag fick dra på mig ett extra lager Mygga bara därför... för mygg fanns det.

Jag försöker hålla mig till att plocka kantareller som har minst en 5-kronas hattstorlek. Nog för att dessa säsongens första stabbiga exemplar inte krymper så värst mycket vid tillagning men är de mindre blir det ändå inte mycket att hugga tänderna i, och dessutom känns det nästa oetiskt att plocka mindre ex än så. Ok då, några i 1-kronesstorlek råkade kanske också komma med av bara farten...

* = De första små feta kantarellerna som dyker upp i juni/juli, i konsistens är de som taggsvamp, dvs perfekta.

Gillar Klara Z

Om Klara Zimmergren hade en fanclub skulle jag gå med (kanske har hon redan det förresten?). Älskar å ena sidan den sjuka och svarta humorn i Mia & Klaras radio- och tv-program (t.ex i karaktärerna hundkvinnan och it-snubben), men också den privata sidan som hon visat i olika intervjusammanhang; aldrig högljudda åsikter men desto mer sympatiska och tänkvärda. Som i DN-intervjun tidigare i år när hon tog steget och berättade sin historia om hela barngrejen. Så himla starkt.

"– Jag tyckte att SVT:s serie ”Barn till varje pris” var fantastisk. Att glänta på locket till den desperation som barnlängtan kan leda till är svårt, men kanske också nödvändigt. Jag har på nära håll sett att det finns en vettlöshet i den längtan och det fick mig att inse att det finns en gräns för hur långt man som kvinna kan låta det gå.

Men det handlar inte om att inte sörja, utan om att tillåtas sörja färdigt och sedan gå vidare.

– Till slut inser man att det inte fungerar att gå runt och leva i ett ”vänta på”-liv. Man har ett ansvar att leva sitt liv och faktiskt försöka sträva efter att vara en glad tjej. Men det där kommer inte över en natt, det handlar om tid, så klart."

Ja word på det. Och även om det inte varit meningen så tror jag att hon genom sin öppenhjärighet kring det här med barnlöshet gett ett visst skimmer av hopp och förtröstan till andra som är i samma situation. I den frågan saknas ju tyvärr referenspunkter eftersom ingen pratar högt om det varken i privata kretsar eller offentligt, det är för känsligt. Därför tycker jag att det var så befriande att hon gjorde det i den här intervjun, och på ett så skönt sätt.

Klara är också en av värdarna i årets Sommar i P1. Har laddat ner programmet för att lyssna på i lugn och ro på semestertrippen som stundar, ska ligga i en solstol med hörlurar på och inget får störa mig. Vet redan att hon blivit förälder nu, genom adoption, och log varmt när jag hörde det.

(Bild: skärmdump från DN.se, foto: Fredrik Funck)

Jag gjorde det

Ja jag offrade en solig dag på semestern och åkte till ett köpcenter för att Shoppa. Det var bara att do it, som en företagsam väninna brukar säga. So I did it. Stegade bland annat in i en underklädesbutik, fram till kassan direkt och bad om hjälp. Fixar ju inte att köpa en bh-jävel själv. Jag sa: "Hjälp mig att hitta en bh som sitter bra, inga krusiduller behövs, jag vill bara kunna springa till bussen utan att de hoppar ur".

Expediten var med på noterna och efter X antal provningar – till beskådan – i trångt och svettigt bås lyckades vi hitta 2 ex som passade perfekt. Jag fick också en lektion i elementär bh-kunskap (som förmodligen alla 40-åriga damer utom jag redan kan), och är så här i efterhand mycket glad över resultatet. Mina nya bh:ar sitter som en smäck, och på kuppen lärde jag mig vad jag egentligen har för storlek. 

Måste shoppa

Det börjar dra ihop sig tidsmässigt nu för sommaräventyr så snart måste jag åka och shoppa en del nödvändigheter som jeans (huvva), bh (usch och fy), vindjacka (boooring) och helst några olika överdelar (öööök) m.m. Kanske ett par sneakers också förresten, men det känns rätt ok i sammanhanget.

Till skillnad från de flesta andra females gillar jag inte att shoppa, går inte igång på det alls. Är urdålig på att hålla fokus på varuhus bland massa annat folk, velar hit och dit och vet inte vad jag vill ha eller vad som är smart att köpa, blir per automatik svettig i provhytter och vill mest bara ut därifrån fort som attan. Värst är ändå att köpa saker som bh och jeans som kräver en ordentlig insats eftersom de måste sitta bra och så, inget man tokslumphandlar direkt (funkar inte för mig iallafall).

Nu när jag har semester och tid får jag väl offra en halvdag på nåt jädra köpcenter. Måste ju. Blä och kräk. Fan, måste ha en ny mascara också...

Vackert så det känns

Först nu har jag fattat hur bra den här låten är – Vårens första dag av Laleh. Vackert så det känns och nästan gör lite ont, men på ett bra sätt. Inspelat från en konsert i Linköping tidigare i år, och trots att ljudet inte är det bästa i detta klipp så valde jag ändå det för att live alltid är så mycket bättre än inspelat, i slutänden.

Låt mig vara, låt mig vara lite till
Jag är, jag är inte beredd att gå än
Låt mig finnas, låt mig finnas lite mer
Jag är, jag är inte beredd att dö än
Inte än

Samma låt, bättre ljud.

Fina Bjurö Klubb i inspelning från -09:
Älskar!

Hasselbackspotatis ja tack!

Skriver jag bara om mat kan man undra, njae inte riktigt, men på sistone har det råkat bli en hel del. Och nu fortsätter det – för det har blivit dags att ägna ett ögonblick åt hasselbackspotatisen, den lilla party-potäten som har en förmåga att göra varje måltid till en fest. Man kan glömma bort den i långa perioder men när den väl dyker upp i tankarna igen är det svårt att inte gå raka vägen ut i köket och börja skära tunna skivor i en träslev. Anrättningen är ju så enkel och genialisk med sina 3 ingredienser (potatis, smör, ströbröd och så S&P) som man för det mesta har hemma. Väldigt gott, och väldigt not LCHF.. men strunt i det. Här slog vi till och åt med tournedos, sallad och en färdig pepparsås.

Gott plock (minus strumpor)

Träffade en gammal bekanting + lilla fröken F, 3 år, över en asian dinner häromdan, vi delade på några tallrikar med edamamebönor, dumplings och friterad kyckling med olika dippsåser. Gott att sitta och plocka med och blabba till.

Dagen from hell

Men vilken jädra apdag det varit idag, jag höll på att dööööö... Nä det gjorde jag ju inte men inte var det lätt att stå upprätt när man blev nedbankad med hammare i hövvet från olika håll mest hela dan. Från vissa håll helt oförtjänt dessutom, orättvisan i det! Var nära att ta till lipen flera gånger och bara ge upp och gå hem men lyckades låta bli, så tragiskt skulle vi inte ha det. Dagen må vara förstörd men samtidigt står jag mer fast nu i mina åsikter än jag gjorde.. i morse typ. Ja jag tänker stå på mig på vissa punkter. Take it or leave it liksom.

Datalunch

Multitasking: snabblunch med annonskorr och sushilåda framför datorn häromdan.
(Nästa gång ska jag be om att få nåt annat än jätteräkor på sushihaket.)

Matig present

När sambon fyllde år fick han den här fina lådan i present, full med godsaker som parmaskinka, salsiccia, vildsvinskorv, salami, brieost, gruyèreost, fikonmarmelad och rosmarin. Köttälskare som han är blev han såklart väldigt glad.

Själv kommer jag nog mest att haka på ostarna och marmeladen, och förresten kanske parman också..

Inte riktigt på g

Ska på workshop. I en annan stad. Sova över med kollegorna i lånad stuga. Kanske i samma rum till och med. Äta frukost ihop. Sprudla idéer i två dagar och kanske leka lekar. Typ. Känner sådär för det ärligt talat.

Uppdatering: Japp, har nu gjort allt detta. Blev tvungen att slagga i dubbelsäng med en kollega + nyttja separett mitt i värsta montaperioden. Men ibland är det bara att bita ihop, och även om det var skönt att komma hem så gick strapatsen över förväntan bra – även charaderna, mitt lag vann till och med.

Ska det va så ska det va

Först med kniven mot strupen – och med ett presentkort som höll på att gå ut – tog jag mig till Hötorgshallen för att inhandla nåt smaskigt för ett par hundra riksdaler. Jag tänkte att uppdraget skulle vara enkelt att utföra men väl på plats blev jag mest bara yr av allt utbud.. vad skulle man välja liksom? Stannade och dreglade vid feta vita sparrisar, färskpotatis, en top notch ostdisk, massor med oliver, spännande desserter, knäckebröd, sylt och marmelader och strutar med konfektyr...

Men till slut valde jag det lyxigaste jag för tillfället kunde tänka mig: en köttdisk med fina, svenska råvaror. För mitt presentkort inhandlades 2 feta stekar och köttmästarens eget vitlökskryddsmör, som vi sen åt ihop med bakad potatis (och avslutade i parallell komaställning i soffan).

Åh pioner!

Gick förbi de här fina pionerna på Hantverkargatan häromdan och var mycket nära att köpa med mig en bukett hem, det är inte ofta man ser pioner som snittblommor. Mina tankar gick genast 25 år tillbaka till barndomshemmet där vi hade flera stora pionbuskar utanför köksfönstrena som man halva somrarna kunde gå och klippa stjälkar ifrån och stoppa i vaser både inom- och utomhus (och myrorna älskade dem så de följde ofta med)... De doftade så gott men vad jag minns brukade de falna ganska snabbt efter att de hamnat i vas. Här och nu kostar de 35 kr stycket.

"Jag fryser, jag vill in"

I fredags (halv)kväll när jag var på väg hem från jobbet i rask takt hajade jag till utanför ett ålderdomshem där en gammal man stod och ryckte i en låst port och ropade att han inte kunde komma in. Jag trodde först att han tilltalade mig, men insåg sen att han bara pratade rakt ut i ren frustration över att han inte lyckades öppna dörren. "Jag fryser, jag vill in", sa han och tittade uppfordrande på mig som var den enda han fick kontakt med, alla andra gick bara förbi.

Jag provade rycka i dörren jag med men den var obönhörligen låst, sen bankade vi på den ett bra tag för att försöka påkalla någon personals uppmärksamhet men det fanns inte en människa på bottenvåningen och alla fönster runtomkring var mörka. Det ven och blåste kallt ute och den gamle mannen verkade lite stressad av situationen, allt han ville var att komma in. Han gav mig en kod som jag provade att slå in på två olika displayer bredvid porten men den funkade inte, inget telefonnummer hade han heller att ringa någon.

Så där stod vi, i snålblåsten, och han huttrade i sin tunna trenchcoat. Allt jag tänkte var att prata lugnt och betryggande med honom medan hjärnan gick på högvarv för att på nåt sätt få in honom på hemmet. Det gick inte att få kontakt med någon därinne, det var helt klart. Men sen kom jag på att på servicehuset intill skulle de säkert kunna hjälpa till, om inte annat ringa till hans hem och få dem att öppna dörren. När jag föreslog lösningen sken han upp och sa "tror du verkligen det?". "Det är klart", sa jag, och erbjöd mig att följa med dit men han tyckte inte att det behövdes.

I och med det var vi liksom klara med varann, men innan jag vandrade vidare sa han något av det finaste jag hört på länge. Han log och tittade mig rakt i ögonen och sa innerligt "tack för att du stannade, och tack för att du finns – var rädd om dig". Ja jag tror att han till och med klappade mig på axeln.

Februarivintern

Plötsligt kom vintern med vitgnistrande knarrig snö som ligger kvar och är vacker, inte ens inne i stan har slasket lyckats ta över. Kylan biter i kinderna men det känns bara skönt och på något sätt lite hemvant. Tänker dagligen på att man borde knåda en snöboll och kasta på nåt eller nån, men det blir aldrig av..

Döden och livet

Läser med vidöppna ögon en artikel i DN idag som heter "Det ångrar döende allra mest", som handlar om saker som människor i livets slutskede har berättat att de önskat att de gjort annorlunda. Det är en australiensisk sjuksköterska som jobbat på hospice som sammanställt flera års samtal med döende patienter och gett ut boken The Top Five Regrets of the Dying.

Saker som ångrades var bland annat:

- Att man inte förverkligat sina drömmar.

- Att man levt livet som man trott att andra förväntat sig.

- Att man jobbat för mycket.

- Att man försummat sina vänner.

- Att man inte tillåtit sig själv att vara lycklig.

Det ligger mycket insikt att inhämta där och begrunda för egen del, men mest gripen blir jag av författaren Broonie Wares återgivna kommentar "Många insåg först på slutet att man kan välja att vara lycklig."

(Hjälp, kan man?)

One happy dog

Man ser det knappt men det här är en labrador. En väldigt glad labbis, det är därför öronen står uppåt.

Dagens något

Något som väckte mig: Som varje morgon 3 skränande väckarklockor, varav 2 mobiltelefoner (en låter som en satans ubåt, hatar den) och en gammal digital klockradio à la 80-tal, den enda man kan lita på alltid funkar.

Något jag ätit: Senaste dygnet har det blivit 1/3 rest av sambons överblivna pizza och sen faktiskt en överbliven sushi-plate på jobbet. Yes, I´m a garbage can.

Något någon sagt: Typ "jag utmanade mina värsta rädslor, det var inge svårt alls utan bara kul... jada jada"

Något som jag sagt: Typ "så du skulle hoppa bungy-jump och gilla det?"

Något jag önskar mig: Mer bra saker.

Något jag saknar: Normaliteten.

Något jag druckit: För mycket kaffe, som vanligt.

Något jag gjort: Mått dåligt. Helt värdelöst slöseri på alla sätt.

Något jag hade på mig: Bara gammelkläder. Ids inte köpa nåt nytt.

Något jag tänkt: "Nää, fy tusan".

Någon lukt/doft: Stör mig på den där apparaten på jobbtoan som periodiskt puffar ut ett kväljande doftmoln som ska lukta magnolia. Det gör det inte kan jag säga, snarare syntetisk apa.