Nä ibland blir det minsann inte som man tänkt sig. Den senaste skogsturen då vi tänkte
scora gulingar blev mer eller mindre ett fiasko kan man säga. Hem kom vi med några få stackars svampar var och med
gyttjeplurrade gympaskor* båda två! Svampkumpanens byxor var så geggiga att hon tog av sig dem och åkte hem i bilen iklädd tröja, trosor och svampkorg. Själv kom jag hem barfota men tack och lov med byxorna på, uppkavlade till låren.
Vi vandrade i en ny skog som vi hade resonerat oss fram till borde vara finfina svampmarker. Vad vi däremot inte hade räknat med var allt förbannat gräs som man var tvungen att plöja sig igenom i denna skog, och då snackar vi brösthögt gräs som förrädiskt dolde var man stoppade ner fötterna. Plötsligt insåg vi att vi stod mitt i ett gyttjeträsk dit vi hade lyckats ta oss genom att tursamt få fotfäste på stora tuvor, men när vi försökte ta oss därifrån bar det sig inte bättre än att båda plurrade i gyttjan! Svampkumpanen gjorde först ett försök att svanhoppa sig till säker mark men hamnade med ena foten i gyttjan och där fastande dojjan stenhårt, slurp bara, medan hon flög vidare (skon räddades senare). Själv misslyckades jag med min alternativa flyktväg och var tvungen att slänga mig ner på knäna för att kravla mig ur skiten eftersom fötterna bara sjönk då jag stod upprätt, det var som att det inte fanns nån botten i träsket, jäkligt obehagligt faktiskt!
Såhär i efterhand skulle man nästan vilja se våra desperata tuvhopp inspelade på film, särskilt som vi båda på något mirakulöst sätt klarade av att hålla korgarna ovanför huvudena utan att förlora en enda svamp i tumultet. Imponerande.
Tur i oturen var det ändå att gyttjedramat utspelade sig i slutet av turen, annars kan man väl konstatera att det mesta gick åt skogen denna dag; dels var vi trötta och lite bakis, hittade nästan ingen svamp, det var över 25 grader varmt och vår eminenta plan om nya fruktbara marker höll inte. Dessutom var det en ovanligt fysiskt krävande tur då vi fick kämpa med allt från tät granskog med spindelväv, gropigt svårgenomträngligt kalhygge och ett avgrundsdjupt träsk. Inte ens gps:en funkade för jag hade glömt att ladda batterierna... oops.
Sedelärande var det iallafall! Vi blev bryskt påminda om vikten av att preparera noga innan avfärd, att alltid ha stövlar på sig (även om det förefaller vara torrt i skog och mark), att inte tro att man känner skogen överhuvudtaget, osv osv...
(* Jag spolade av mina geggskor med hårdaste strålen på vattenslangen. De är inte vita längre men kanske stinker mindre när/om de väl torkar.)
