En annan hysteriskt bra låt.
Efter
filmen ryser jag och känner mig nästa som en ung pandatjej i publiken. Det må vara patetiskt för en tant i min ålder... men jag var ju med då det begav sig på 90-talet och får faktiskt fortfarande rysningar av den här låten. Frustrationen och kraften; tamburinen och gitarrerna; det ljusa och det mörka och destruktiviteten. Äktheten. I mina öron är detta så bra. Och BD-loggan är så jävla snygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar