Raggare? Moi?

Idag beställde jag en hamburgare på ett Sibylla-hak i stan, en 90-grammare utan lök. Den vänlige mannen i luckan sa att de hade ett erbjudande just nu där det ingick räksallad, ville jag ha?

"Javisst", sa jag och tog ett steg tillbaka för att vänta.

Då hörde jag honom skrattande säga:

"En raggarburgare alltså. Ja det ska du få."

Ööh... hörde jag rätt? Trodde han att jag var en raggare eller vad? Sen såg jag vippskylten en bit bort som annonserade "Raggarburgare till specialpris" – med räksallad.

Puh. Det är alltså räksalladen som är raggaraktig, inte jag.

(Man kan vara lite extra känslig för att bli kallad raggare om man kommer från en mindre stad där raggarna var en tongivande del av kulturen som man själv inte tillhörde.)