Bättre än spenat!

Grönkål, mina vänner, är en mycket trevlig ingrediens som har oförtjänt låg status i våra kök. Den förknippas kanske mest bara med julens långkål och det är så synd för den är både god och lätt att tillaga och dessutom nyttig och billig och svenskodlad och klimatsmart (odlas oftast på friland). En jättefin vintergrönsak!

Den beter sig ungefär som en robust variant av spenat vid tillagning men krymper inte lika mycket och behåller i slutänden mer av både struktur och smak. Man bara repar bladen från stammen, strimlar dem och steker lätt i ca 10 min, kryddar och använder i vilka rätter man vill. Där man använder spenat (eller broccoli) kan man lika gärna använda grönkål.

Och kostnaden? 4 gånger mindre än plastförpackad färsk bladspenat! Gå nu och köp grönkål och experimentera hej vilt i köket.

Fler fördelar:

• Vitamin- och järnrik.
• Den håller sig länge i kylskåpet.

• Den går att frysa in, råhackad.
• Finns också att köpa fryst (svensk).

Mattips: Grönkålssallad. Vegetarisk vinterlasagne. Grönkålstartletter. Grönkålssoppa med cheddartoast.

Uppdatering: Fler som håller med!

Farligt gott julsmask

Herregud vilken god kombination pepparkakor med ädelost är... Sött och knaprigt till krämigt och salt. Bästa sättet att äta pepparkakor på om ni frågar mig, och gärna med ett glas portvin till.

Juliga ljus

På julaftonsmorgonen fick jag ett sällsynt pynt-il och gjorde bl a såna här skogiga ljusdekorationer av små grankvistar och piffade med miniflugsvampar som råkade finnas hemma och som jag själv förknippar väldigt mycket med jul (vi hade såna i adventsstaken då jag var liten). Hälsningar från skogs- och svampkvinnan!

Ps. Se upp med elden.

Uppdatering: Öh, kvistarna höll sig typ 1 vecka, sen börjar de barra och måste ut pronto.

Julen 09

1. Svägerskan kom med en fin bukett tulpaner på julafton.

2. Av mamma fick jag en väldigt lurvig prydnadstomte.

3. En gammal Ekolåda fick agera julklappslåda.

4. Bra för folk med små lägenheter: några kvistar granris i en kruka (med vatten i) är ett helt ok julgranssubstitut och ger juldoft på köpet!

Vår jul i år handlade helt klart mer om kvalitet än kvantitet. För det första var det bara jag, sambon och svägerskan som firade ihop här i Stockholm, eftersom ingen av oss åkte hem till föräldrarna i år. Vi hade i förväg bestämt att ge varandra varsin julklapp, ett tilltag som från tidigare år visat sig vara en både rolig och uppskattad idé. I år utbytte vi bl a tänkvärda böcker, ett franskt reselexikon, en rutig skjorta, en mortel och en jojo och alla blev glada!

Det lilla julbordet var klassiskt och effektivt; vi satsade bara på det göttaste och hade efter bästa förmåga försökt köpa ekologiska råvaror till de rätter vi lagade själva, och den minimala skinkbiten kom från en (förhoppningsvis) glad ekogris. Tv-skadade som vi är efter att ha växt upp på 70-talet åt vi den kalla tallriken med sill, ägghalvor, gravad lax och potatis till Kalle Anka och ungefär till Karl-Bertil Jonssons jul åt vi den varma med köttbullar, skinka, prinskorv, Jansson, brysselkål och rödbetssallad. Till det drack vi mumma som sambon gjort och tog en lilling Skåne (bra för matsmältningen). Desserten i form av en färsk ananas orkade vi aldrig ens skära upp pga allmänt matkoma... Än en gång visade det sig att hur "lite" man än har på julbordet så räcker det alltid gott och väl och blir t o m över.

Sen lyssnade vi på en massa hårdrock (som de andra är mycket kunnigare om än jag) och skypade med de mer tekniskt avancerade släktingarna i Långtbortistan, det var jättekul att ses "live" på julafton!

Finaste julisen

Årets finaste julklapp var den här sminkväskan som jag fick av mamma. Jag blev så glad att hon kom ihåg från i somras (trots att hon har minnessvårigheter) att jag var i behov av en ny sminkväska, lång nog att rymma pennor, och att hon slog till på en fin en från Marimekko som hon vet att jag gillar. Dessutom låg det en lapp i den med en hälsning/hint om att slänga gammalt smink pga bakterierisken och ett bidrag att köpa lite nytt för. Ibland är mammor allt bra.

DN glimmar – nyheterna rimmar

Kul tilltag av DN att rimma puffarna på hemsidan idag, dan före dopparedan. Genast blev det lite roligare att läsa nyheterna till morgonkaffet. Det kändes som en fin julklapp till oss läsare, att med glimten i ögat knorra till det men samtidigt med sådan finess att nyhetsvärdet och seriositeten fanns kvar (vilket man förstås förväntar sig av DN). Ett stavfel här eller där kan vi leva med. Fast allt var inte på rim, inte de allvarligare nyheterna om krig mm, och det kändes också som ett bra beslut.

(Skärmdump från dn.se)

Rödmulade rudolfar

Vi är två rudolfar med röda mular här hemma just nu, som snörvlar och hostar och inte riktigt vet om vi fått en extra våldsam förkylning, vinterinfluensa eller Svinis. Allt vi vet är att han fick "det" först och sen antagligen smittade mig. Ingen av oss har hunnit vaccinera sig mot Svinis ännu men enligt en initierad källa ska den influensan bl a innebära hög feber ganska snabbt efter insjuknandet och det har inte vi råkat ut för. Snor däremot har vi flera liter av. Var.

Men sjukdomshistorier är ju tråkiga att lyssna på så jag ska inte bli långrandig. Vi snorar vidare och hoppas på att friskna till före julafton.

Dagens vykort

(Med tanke på detta.)

Nu ska vi läsa

Den här gången har jag lånat Gud på en Harley Davidson av Joan Brady och Färden genom mangroven av Maryse Condé på bibblan. Den första för att den verkar vara en sån där feel good-bok och det är jag i behov av just nu. Den andra föll jag först för pga det fina omslaget och när jag läste på baksidan blev den ännu mer intressant: "Romanen är på många sätt makalös: det är en deckare, ett sorgespel, en kollektivroman och en studie i människans eviga fördomar mot främlingen. Tack! Detta är en författare i Nobelprisklass." (Stefan Jonsson, DN). Och Yukiko Duke säger: "Den bästa bok jag läst på hemskt länge". Henne tror man ju på.

Min önskelista

För att skingra frågetecknen för sambon inför jul har jag varit så snäll och skickat honom en önskelista per mail! Himla fiffigt tyckte jag men har än så länge inte fått någon kommentar tillbaka...

Undrar om han börjar svettas och tror att jag vill ha hela servisen till julklapp? Nä, jag tänkte mig kanske bara någon enstaka del. Resten kan man ju samla vidare på. Är så glad att jag äntligen hittat en servis som jag älskar! Jag tror faktiskt inte att jag nånsin skulle tröttna på den eftersom den är så variationsrik och grafisk och bara helt.. underbar.

Benvärmare på äldre dar

Jag har köpt benvärmare, jättefina i tomtemorsgrått med detalj på sidan med slejf och knapp. De passar både till grova kängor och låga boots och värmer benen bra i vinterkylan, jag har ju oftast kjol nuförtiden. Senast jag bar benvärmare var på 80-talet och då var de knallrosa *nostalgitripp*... Det var på den tiden man slaviskt följde Fame på tv och alla tjejer dansade jazzdans (även jag, haha) och hade benvärmare och stora sweatshirts, men kanske mindre av praktiska än moderiktiga skäl.

Julefrid i vårt hus

Undrar om jag är den minst julstressade personen i Stockholm för tillfället? En dryg vecka kvar till jul bara och här är det hur coolt som helst. Springer inte på stan och panikköper julklappar eller pynt*, tokplanerar inte julafton för det kommer ändå att lösa sig och har inte speciellt många sociala julengagemang att ta hänsyn till. Jätteskönt.

Jag har ätit vegojulbord på Hermans på Söder i goda vänners lag, druckit en del glögg med sambon och köpt mig en härlig 1,4 kilos cheddarost – det är julefrid det.

* Tips! Köp julpynt i början av januari då de flesta butiker rear ut sortimentet för halva priset, och spara till nästa år.

Ja tack snö, stanna gärna kvar

Så här ser det ut i delar av min garden nu när det kommit ett tunt snötäcke som jag hoppas stannar kvar till jul åtminstone. Mr Frog i rabatten har blivit lätt kamouflerad och det lilla kryddlandet med...

Ska skynda mig att skörda sista persiljan innan det är för sent.

Stockholmsjuligt

God Jul önskar Liljeholmen till alla bilister som passerar norrut på Essingeleden. Det var fint att susa fram på motorvägen under neonhälsningen igår kväll då det samtidigt snöade ymnigt över stan, även om det mer ser ut som blötregn på bilden.

Prinskorv med savoykål

Idag tjuvstartade vi lite med julesmakerna och gjorde prinskorv med pepparrotsstuvad savoykål och skånsk senap. Enligt mig ska prinskorvarna absolut vara snittade i ändarna och enligt sambon absolut inte, så därför gör vi alltid båda varianterna. Nåväl. Vad jag skulle säga var att den stuvade savoykålen som vi testade för första gången var riktigt god!

Gör så här:

Strimla ca 3 nävar savoykål och fräs upp i stekpannan i lite matfett ett par minuter, utan att kålen får färg. Salta och peppra och släng i en gnutta socker eller honung (kål + sötma = bra).

Tillsätt 1-2 dl matlagningsgrädde och 2-3 msk riven pepparrot. Rör om och låt puttra ihop några minuter. Häll i lite redning om det ser för simmigt ut (jag gjorde det). Smaka av och krydda ev. mer. Obs, koka ej för länge, kålen ska vara lite bitig.

(Ursprungsrecept härifrån.)

Kolla in alla Dagens middag.

Fler fördelar med hund

Inte skulle man gå ut på en lååång kvällsprommis i beckmörker och regn och springa gatlopp (!) om man inte hade en hund som var överaktiv och som man ville trötta ut? Nä just det. Intervallträning blev det översatt till människospråk, och det får man väl se som något positivt med hundvaktandet; att man får motion själv på kuppen!

Hundbus

Jag och goshunden busar i soffan och då kan man få sig ett turboslick i öronen eller rentav mitt på munnen om man inte ser upp. Och så kastar vi lite boll, så gott det nu går i en lägenhet. Den andra hunden vi brukar ta hand om hade glömt en liten tygboll här (upptäckte vi då vi dammsög under soffan) som den här hunden gick igång ordentligt på. Kanske för att den luktar fiende?

Mums

Såna här fina presenter kan man få då man är hundvakt. En guldig ask med belgiska chokladpraliner. De var så runda och perfekta att jag var tvungen att ta kort på dem. Och goda!

Älskat och hatat typsnitt

Hoppas att ni inte missade dokumentären om 50-årsjubilerande typsnittet Helvetica som gick på SVT:s Kunskapskanalen i förra veckan. Ett helt program om detta typsnitt, härligt!

Älskat och hatat är det verkligen, Helvetica, ett av våra vanligaste typsnitt som till stor del kommit att förknippas med företagslogotyper och offentliga skyltar över hela världen. "Myndighetstypsnitt" har det föraktfullt kallats för att det ofta förekommer på trista blanketter och formulär och nådestöten fick det kanske under desktop publishingens tidiga era på 90-talet då det ingick i de tiotal True Type-typsnitt som fanns inbakade i både Windows och Macs operativsystem och som ofta var de enda man på den tiden hade att tillgå. Många var det då som hann tröttna ganska rejält på bl a Helvetican som kändes så himla tråååkig och oattraktiv (jag minns).

Det är en aspekt helt klart. Men i dokumentären får man veta mycket mer om Helvetican; hur typsnittet uppkom, varför det tog världen med storm och varför det fortfarande är högst aktuellt och flitigt använt – och så fantastiskt användbart.

Det var två schweizare som skapade Helvetica 1957 och intressant nog var initiativtagaren snarare tekniker än typograf, båda männen var dock verksamma inom den grafiska industrin. Uppkomsten av typsnittet var snarast ett behov som uppfylldes: det saknades en kraftfull modern sans serif som motvikt till de på 50-talet rådande typsnitten som ofta var av fladdriga scriptkaraktärer. Nya tider krävde nya typsnitt och det var då det funktionella Helvetica fick fotfäste.

"Använd en fet Helvetica så blir det alltid rätt", säger en formgivare av idag i filmen. Han menar att typsnittet på grund av sin grafiska styrka kan användas av "alla", även icke-typografiskt kunniga. Att det helt enkelt inte går att misslyckas med Helvetica vad man än textar.

I dokumentären får man veta att Helveticans styrka ligger i bokstävernas tekniska utformning och i bokstävernas kombination med varandra, dvs det närmast perfekta förhållandet mellan förgrund och bakgrund, svart och vitt, dvs de "bilder" som håligheterna i sig utgör i och mellan bokstäverna. Helvetican funkar lika bra positivt som negativt, i alla möjliga storlekar och nästan lika bra rättvänt som spegelvänt. Hur många typsnitt gör det?

Helveticans formspråk är så starkt i sig självt att det förmår kommunicera ett budskap vare sig det gäller företagslogotyper, trafikskyltar, reklamannonser eller frimärken (och massor av andra saker). Som någon annan i filmen uttryckte sig: "Helvetican lever sitt eget liv." Användaren får snarare anpassa sig till typsnittet och inte tvärtom.

Men kritik framkommer också om att Helveticans bokstäver liknar varandra så till den grad (t ex d, b, p, q) att de liksom bildar "en egen armé" och aldrig riktigt kan bli personligt på ett sånt sätt som vissa varumärken kräver eller skulle behöva. Å andra sidan kan man väl säga att alltför varumärkesanpassade typsnitt blir mer eller mindre omöjliga att använda inom andra områden ifall den kommersiella kopplingen blir alltför signifikant.

Ja det ligger nåt i både kritiken och lovorden som förmedlas i filmen. Fascinerande är det ändå att på detaljnivå få inblick i ett typsnitt som gjort avtryck över hela världen och som stått sig genom decennier av trender på alla populärkulturella plan – och fortfarande gör det.

Mixerstaven to the rescue

Vad jag behöver nu är sugmat i en vecka framåt ungefär. Alltså flytande föda som man kan suga i sig utan att tugga. Helst med sugrör. Allt för att den ömma kratern där min djävulska visdomstand suttit ska få läka ifred och för att käkarna ska börja fungera normalt igen.

Så det får bli soppor och puréer en masse här framöver. Jag går lös med mixerstaven på allt. Igår gjorde jag nödrotfruktssoppa, idag blir det kikärtssoppa och imorgon festar jag loss på potatis- och purjolökssoppa. Däremellan suger jag i mig yoghurt och bananpuré. Puréat kött däremot tror jag att jag skippar...