Onyttig förmåga

På väg hem idag i fredagsrusningen i Stockholms lokaltrafik såg jag två bloggare och en ex-politiker. Den senare var Ulrica Messing som stod i en rulltrappa på t-centralen. Av alla hundratals ansikten jag mötte på en halvtimmes språng hann jag alltså uppfatta dessa tre personer bara för att jag sett dem på bild tidigare, aldrig i verkligheten. Måste ta det som en bekräftelse på att jag har ett attans bildminne. En gång kände jag märkligt nog igen Linda Rosing snett bakifrån på Gullmarsplan. En annan gång Per Schlingmann med mössa neddragen i pannan på Slussen. Varför är det så när jag inte ens känner till dessa människor särskilt väl i övrigt? Att spotta "kändisar" verkar vara en av mina naturliga förmågor, det fungerar helt utan ansträngning. Mycket hellre hade jag haft medfödd talang i nyttigare saker som att lägga upp strategier eller marknadsföra sig själv typ, sånt som är viktigt.

Världens roligaste

Pinnkastning i snöigt marslandskap. Hon vill aldrig sluta.

Internationella kvinnodagen?

Internationella kvinnodagen gick obemärkt förbi här hemma.

"Finns det en internationell mansdag?", frågade sambon.

"Nää", sa jag.

Sen pratade vi inte mer om saken, även om det fick mig att fundera vidare på både det ena och det andra. Bland annat varför den där motfrågan är så dräpande.

Vårglimt

Mitt förhållande till våren är tvetydigt. Jag gillar verkligen den spirande grönska den för med sig men i övrigt kan jag tyvärr drabbas av mentalt svårmod. Kanske för att man förväntas bli automatiskt glad av våren och ljuset och att få slänga av sig kläderna efter en tjock, mörk vinter. Normala människor lever väl upp på våren, tar på sig solglasögonen bara och blir allmänt lyckliga och ystra. Men om man inte blir det då..? Ja då är man väl som jag och får ännu mer dåligt samvete bara därför (!)

Men jag gillar växtligheten och allt som börjar gro, ibland mot alla odds. Det är därför jag nu gläds över de små gröna blad som spricker ut på kvistarna jag kidnappat från en snöig buske och ställt i köksfönstret. De växer så det knakar dag för dag. Allt de behövde var lite värmande hjälp på vägen (ute är det fortfarande minus).

Fin dikt.

Brunch på Kvarnen

En annan bra sak med Stockholm är att man kan gå på Kvarnen och käka brunch, mycket trevligt (men obs, måste boka bord först). Jag gillade särskilt det kalla bordet med gubbröra, olika sillar, räkröra, tomat- och fetasallad, egenkomponerad caesarsallad, saftig bönröra mm. En fet skiva rumstempererad tallegio på knäckigt hårdbröd och till det oliver och picklad gurka var pricken över i för mig.

På varma tallriken begränsade jag mig (höhö) till äggröra, bacon, ugnsgratinerad tomat, västerbottenostpaj och diverse grönsaker.

Efter någon timmes "digestion" högg vi in på efterrättstallriken: en egengräddad våffla med skogsbärssylt och vispgrädde. Så gott!

Because I´m worth it!

Ikväll har vi firat mig minsann. Med finchampagne! Ibland måste man klappa sig själv på axeln, och nu är det äntligen min tur. Wohoo!

Ein Appenzeller aus der Schweiz

Extra-würzig (extra kryddig) schweizisk ost med anor.

Bästa presenterna utomlands ifrån tycker jag alltid att inhemska specialiteter är, helst ätliga sådana. I helgen fick vi roliga presenter direktimporterade från Schweiz, bl a choklad, korvar och en bit Appenzeller Extra. Åh vilken ost! Så oskyldigt gyllengul i färgen men otroligt gooood när den intas rumstempererad; alldeles mild och mjuk vid första tuggan men med ordentlig pondus i både smak och eftersmak, eller "stallig" som vällagrade ostar kallas i kännarkretsar (dvs luktar lite skit). I love it. Opastöriserade ostar är bäst.

Mer om ostar från Schweiz här (på tyska).