Mitt förhållande till våren är tvetydigt. Jag gillar verkligen den spirande grönska den för med sig men i övrigt kan jag tyvärr drabbas av mentalt svårmod. Kanske för att man förväntas bli automatiskt glad av våren och ljuset och att få slänga av sig kläderna efter en tjock, mörk vinter. Normala människor lever väl upp på våren, tar på sig solglasögonen bara och blir allmänt lyckliga och ystra. Men om man inte blir det då..? Ja då är man väl som jag och får ännu mer dåligt samvete bara därför (!)
Men jag gillar växtligheten och allt som börjar gro, ibland mot alla odds. Det är därför jag nu gläds över de små gröna blad som spricker ut på kvistarna jag kidnappat från en snöig buske och ställt i köksfönstret. De växer så det knakar dag för dag. Allt de behövde var lite värmande hjälp på vägen (ute är det fortfarande minus).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar