Onyttig förmåga

På väg hem idag i fredagsrusningen i Stockholms lokaltrafik såg jag två bloggare och en ex-politiker. Den senare var Ulrica Messing som stod i en rulltrappa på t-centralen. Av alla hundratals ansikten jag mötte på en halvtimmes språng hann jag alltså uppfatta dessa tre personer bara för att jag sett dem på bild tidigare, aldrig i verkligheten. Måste ta det som en bekräftelse på att jag har ett attans bildminne. En gång kände jag märkligt nog igen Linda Rosing snett bakifrån på Gullmarsplan. En annan gång Per Schlingmann med mössa neddragen i pannan på Slussen. Varför är det så när jag inte ens känner till dessa människor särskilt väl i övrigt? Att spotta "kändisar" verkar vara en av mina naturliga förmågor, det fungerar helt utan ansträngning. Mycket hellre hade jag haft medfödd talang i nyttigare saker som att lägga upp strategier eller marknadsföra sig själv typ, sånt som är viktigt.