För ett tag sen slängde jag ut cd-hyllan här hemma. Den har med tiden blivit en möbel som bara samlar damm och som ingen nyttjar. Som en 90-talsrelik i vardagsrummet. Nu när man ändå har all musik i datorn var det hög tid att förpassa cd-skivorna till vinden, men slänger dem gör jag aldrig. Hela ens liv finns ju där i skivsamlingen (nästan iallafall).
Det var en riktig nostalgikick att plocka ner och gå igenom alla skivor, där finns så många minnen och känslor som man förknippar med särskilda låtar och album. En del vill jag aldrig mer lyssna på för att de påminner om saker jag helst vill glömma forever, medan andra är som milstolpar från yngre dar och nästan som en del av sig själv... (ja jag tillhör den känslosamma sorten.)
Det var en riktig nostalgikick att plocka ner och gå igenom alla skivor, där finns så många minnen och känslor som man förknippar med särskilda låtar och album. En del vill jag aldrig mer lyssna på för att de påminner om saker jag helst vill glömma forever, medan andra är som milstolpar från yngre dar och nästan som en del av sig själv... (ja jag tillhör den känslosamma sorten.)
Några av mina sönderspelade 90-talsskivor (i någorlunda kronologisk ordning): Doolittle – Pixies, Vauxhall and I – Morrissey, Siamese Dream – Smashing Pumpkins, The Bends – Radiohead.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar