Vi är hundvakter igen. Den här gången till den väldresserade schäfern som älskar att leka trots att hon är en äldre dam med lite stela bakben, men leklusten är det inget fel på. Det är alltid lika trevligt att ta hand om den här vovven eftersom hon är så lydig och klok och förstår vad man säger även när det inte är kommandon (fast ibland låtsas hon som att hon inte gör det, om det är nåt tråkigt). En mindre bra sak är att hon gärna vill visa sig på styva linan inför andra hundar och ofta reser ragg när hon ser jämnstora eller större gelikar... vilket alltså kan innebära lite halvpinsamma stunder när man är ute på promenad och möter andra hussar/mattar med sina helt fredliga hundar som inte är det minsta på offensiven...
Å andra sidan skärper hon sig ganska snabbt när man tillrättavisar henne. Jag antar att man inte kan ta ur en viss hundras dess biologiska instinkter hur som helst, inte om den är uppfostrad att bevara dem iallafall, och i schäferns natur ligger ju att vara på alerten och agera god vakthund. Vilket såklart uppskattas.
Fast jag undrar ifall hon skulle beskydda mig om vi hamnade i trubbel. Nog för att hon godtagit mig som plastmatte, men skulle hennes vaktinstinkter kicka igång till 100% ifall nån t ex överföll mig? Skulle hon försvara mig då? Jag vet faktiskt inte... och det är väl bäst att fortsätta leva i ovisshet på den punkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar