Uppraggad av unga män

Jag är en sån som ofta blir uppraggad på stan. Kanske för att jag ser snäll och vanlig ut – eller kanske som ett lätt offer, övertalningsbar och lättlurad? Beats me, men oftast har de iallafall fel de påflugna säljlystna, jag säger nästan alltid nej till alla slags gatudealer. Jag föredrar att överväga saker och bestämma själv, tycker inte om att bli överrumplad och skriver verkligen inte på nåt hipp som happ.

Trots denna konservativa grundinställning har jag nu 2 dagar på raken låtit mig övertalas av unga män som haffat mig på stan i olika syften. Den ena undrade om jag ville utföra ett blindsmaktest (av margarin) mot en trisslott, vilket jag gjorde eftersom jag inte hade bråttom och faktiskt tycker att marknadsundersökningar är lite kul. Den andra killen tog mig helt sonika på argument: "Stödjer du Amnesty?", frågade han. "Såklart jag gör", sa jag och så började vi diskutera Amnestys arbete och filosofi. Det slutade med att jag skrev på ett medlemsskap mitt på gatan och det kändes helt ok, för jag vill ju engagera mig för ett gott syfte och där faller mänskliga rättigheter mycket väl in.

Snabbanalys: kanske är jag inte så svårövertalad ändå... om man slår an på de rätta strängarna alltså (jag menar sakfrågorna!).