Och så var det ju matsalen. Den inglasade gröna med långbord och utsikt över bergen. Där satt vi nästan varje kväll och åt eller lyssnade på musik, eller både och, och tände ljus då det mörknade. Ibland fick man sätta på elementet också, eller vira en sjal runt axlarna, när det blåste utanför och ven i fönstrena. Det var en speciell atmosfär i det där rummet, man drogs liksom dit hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar