Så här ser en perfekt kantarell ut. Den ska gärna vara modell större men fortfarande ha den klassiska formen och den ska ha växt i maklig takt så att köttet är fast och fint. Då är de lätta att rensa + att de inte krymper så mycket i stekpannan eller blir sladdriga i konsistensen efteråt. Just nu är jag för trött för att ta hand om mina nyplockade darlings men imorgon blir det smaskig svampmacka till lunch!
2009 verkar förresten bli ett riktigt bra kantarellår, tack vare allt regn som föll tidigare i somras och värmen som kom efteråt. Förhoppningen om att äntligen få stöta på det efterlängtade kantarellhavet är förstås extra stor i år, trots att man mestadels hänger i Stockholmsskogar och samsas med (alltför) många andra – och att media redan skrivit en hel del om saken (!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar