Här satt jag på en sten och filosoferade med havsbris i ansiktet. Havet är bra för själen. Försökte suga i mig så mycket som möjligt av alla intryck för att ha sköna minnen att ta till vid senare behov. För en storstadsbo med skogsfaiblesse är det ganska så exotiskt med vattenvyer.
Skönt för alla sinnen att sitta och glo mot horisonten och höra vågskvalpet mot stenarna medan solen värmer och en svalkande bris puffar in frisk doft från havet... Bäst är ändå känslan av rymd och det härliga, härliga blå. Frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar