Ibland får man goose bumps. Ett sånt tillfälle var när jag hörde Ane Bruns version av den här låten i Ann Heberleins fina Sommarprogram. Oj vad bra det var. Jag körde precis bil på en dånande motorväg och hade volymen på högsta för att överrösta bullret och regnet som smattrade mot rutorna. Älskar att lyssna på radio i bilen, högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar