Bättre än spenat!

Grönkål, mina vänner, är en mycket trevlig ingrediens som har oförtjänt låg status i våra kök. Den förknippas kanske mest bara med julens långkål och det är så synd för den är både god och lätt att tillaga och dessutom nyttig och billig och svenskodlad och klimatsmart (odlas oftast på friland). En jättefin vintergrönsak!

Den beter sig ungefär som en robust variant av spenat vid tillagning men krymper inte lika mycket och behåller i slutänden mer av både struktur och smak. Man bara repar bladen från stammen, strimlar dem och steker lätt i ca 10 min, kryddar och använder i vilka rätter man vill. Där man använder spenat (eller broccoli) kan man lika gärna använda grönkål.

Och kostnaden? 4 gånger mindre än plastförpackad färsk bladspenat! Gå nu och köp grönkål och experimentera hej vilt i köket.

Fler fördelar:

• Vitamin- och järnrik.
• Den håller sig länge i kylskåpet.

• Den går att frysa in, råhackad.
• Finns också att köpa fryst (svensk).

Mattips: Grönkålssallad. Vegetarisk vinterlasagne. Grönkålstartletter. Grönkålssoppa med cheddartoast.

Uppdatering: Fler som håller med!

Farligt gott julsmask

Herregud vilken god kombination pepparkakor med ädelost är... Sött och knaprigt till krämigt och salt. Bästa sättet att äta pepparkakor på om ni frågar mig, och gärna med ett glas portvin till.

Juliga ljus

På julaftonsmorgonen fick jag ett sällsynt pynt-il och gjorde bl a såna här skogiga ljusdekorationer av små grankvistar och piffade med miniflugsvampar som råkade finnas hemma och som jag själv förknippar väldigt mycket med jul (vi hade såna i adventsstaken då jag var liten). Hälsningar från skogs- och svampkvinnan!

Ps. Se upp med elden.

Uppdatering: Öh, kvistarna höll sig typ 1 vecka, sen börjar de barra och måste ut pronto.

Julen 09

1. Svägerskan kom med en fin bukett tulpaner på julafton.

2. Av mamma fick jag en väldigt lurvig prydnadstomte.

3. En gammal Ekolåda fick agera julklappslåda.

4. Bra för folk med små lägenheter: några kvistar granris i en kruka (med vatten i) är ett helt ok julgranssubstitut och ger juldoft på köpet!

Vår jul i år handlade helt klart mer om kvalitet än kvantitet. För det första var det bara jag, sambon och svägerskan som firade ihop här i Stockholm, eftersom ingen av oss åkte hem till föräldrarna i år. Vi hade i förväg bestämt att ge varandra varsin julklapp, ett tilltag som från tidigare år visat sig vara en både rolig och uppskattad idé. I år utbytte vi bl a tänkvärda böcker, ett franskt reselexikon, en rutig skjorta, en mortel och en jojo och alla blev glada!

Det lilla julbordet var klassiskt och effektivt; vi satsade bara på det göttaste och hade efter bästa förmåga försökt köpa ekologiska råvaror till de rätter vi lagade själva, och den minimala skinkbiten kom från en (förhoppningsvis) glad ekogris. Tv-skadade som vi är efter att ha växt upp på 70-talet åt vi den kalla tallriken med sill, ägghalvor, gravad lax och potatis till Kalle Anka och ungefär till Karl-Bertil Jonssons jul åt vi den varma med köttbullar, skinka, prinskorv, Jansson, brysselkål och rödbetssallad. Till det drack vi mumma som sambon gjort och tog en lilling Skåne (bra för matsmältningen). Desserten i form av en färsk ananas orkade vi aldrig ens skära upp pga allmänt matkoma... Än en gång visade det sig att hur "lite" man än har på julbordet så räcker det alltid gott och väl och blir t o m över.

Sen lyssnade vi på en massa hårdrock (som de andra är mycket kunnigare om än jag) och skypade med de mer tekniskt avancerade släktingarna i Långtbortistan, det var jättekul att ses "live" på julafton!

Finaste julisen

Årets finaste julklapp var den här sminkväskan som jag fick av mamma. Jag blev så glad att hon kom ihåg från i somras (trots att hon har minnessvårigheter) att jag var i behov av en ny sminkväska, lång nog att rymma pennor, och att hon slog till på en fin en från Marimekko som hon vet att jag gillar. Dessutom låg det en lapp i den med en hälsning/hint om att slänga gammalt smink pga bakterierisken och ett bidrag att köpa lite nytt för. Ibland är mammor allt bra.

DN glimmar – nyheterna rimmar

Kul tilltag av DN att rimma puffarna på hemsidan idag, dan före dopparedan. Genast blev det lite roligare att läsa nyheterna till morgonkaffet. Det kändes som en fin julklapp till oss läsare, att med glimten i ögat knorra till det men samtidigt med sådan finess att nyhetsvärdet och seriositeten fanns kvar (vilket man förstås förväntar sig av DN). Ett stavfel här eller där kan vi leva med. Fast allt var inte på rim, inte de allvarligare nyheterna om krig mm, och det kändes också som ett bra beslut.

(Skärmdump från dn.se)

Rödmulade rudolfar

Vi är två rudolfar med röda mular här hemma just nu, som snörvlar och hostar och inte riktigt vet om vi fått en extra våldsam förkylning, vinterinfluensa eller Svinis. Allt vi vet är att han fick "det" först och sen antagligen smittade mig. Ingen av oss har hunnit vaccinera sig mot Svinis ännu men enligt en initierad källa ska den influensan bl a innebära hög feber ganska snabbt efter insjuknandet och det har inte vi råkat ut för. Snor däremot har vi flera liter av. Var.

Men sjukdomshistorier är ju tråkiga att lyssna på så jag ska inte bli långrandig. Vi snorar vidare och hoppas på att friskna till före julafton.

Dagens vykort

(Med tanke på detta.)

Nu ska vi läsa

Den här gången har jag lånat Gud på en Harley Davidson av Joan Brady och Färden genom mangroven av Maryse Condé på bibblan. Den första för att den verkar vara en sån där feel good-bok och det är jag i behov av just nu. Den andra föll jag först för pga det fina omslaget och när jag läste på baksidan blev den ännu mer intressant: "Romanen är på många sätt makalös: det är en deckare, ett sorgespel, en kollektivroman och en studie i människans eviga fördomar mot främlingen. Tack! Detta är en författare i Nobelprisklass." (Stefan Jonsson, DN). Och Yukiko Duke säger: "Den bästa bok jag läst på hemskt länge". Henne tror man ju på.

Min önskelista

För att skingra frågetecknen för sambon inför jul har jag varit så snäll och skickat honom en önskelista per mail! Himla fiffigt tyckte jag men har än så länge inte fått någon kommentar tillbaka...

Undrar om han börjar svettas och tror att jag vill ha hela servisen till julklapp? Nä, jag tänkte mig kanske bara någon enstaka del. Resten kan man ju samla vidare på. Är så glad att jag äntligen hittat en servis som jag älskar! Jag tror faktiskt inte att jag nånsin skulle tröttna på den eftersom den är så variationsrik och grafisk och bara helt.. underbar.

Benvärmare på äldre dar

Jag har köpt benvärmare, jättefina i tomtemorsgrått med detalj på sidan med slejf och knapp. De passar både till grova kängor och låga boots och värmer benen bra i vinterkylan, jag har ju oftast kjol nuförtiden. Senast jag bar benvärmare var på 80-talet och då var de knallrosa *nostalgitripp*... Det var på den tiden man slaviskt följde Fame på tv och alla tjejer dansade jazzdans (även jag, haha) och hade benvärmare och stora sweatshirts, men kanske mindre av praktiska än moderiktiga skäl.

Julefrid i vårt hus

Undrar om jag är den minst julstressade personen i Stockholm för tillfället? En dryg vecka kvar till jul bara och här är det hur coolt som helst. Springer inte på stan och panikköper julklappar eller pynt*, tokplanerar inte julafton för det kommer ändå att lösa sig och har inte speciellt många sociala julengagemang att ta hänsyn till. Jätteskönt.

Jag har ätit vegojulbord på Hermans på Söder i goda vänners lag, druckit en del glögg med sambon och köpt mig en härlig 1,4 kilos cheddarost – det är julefrid det.

* Tips! Köp julpynt i början av januari då de flesta butiker rear ut sortimentet för halva priset, och spara till nästa år.

Ja tack snö, stanna gärna kvar

Så här ser det ut i delar av min garden nu när det kommit ett tunt snötäcke som jag hoppas stannar kvar till jul åtminstone. Mr Frog i rabatten har blivit lätt kamouflerad och det lilla kryddlandet med...

Ska skynda mig att skörda sista persiljan innan det är för sent.

Stockholmsjuligt

God Jul önskar Liljeholmen till alla bilister som passerar norrut på Essingeleden. Det var fint att susa fram på motorvägen under neonhälsningen igår kväll då det samtidigt snöade ymnigt över stan, även om det mer ser ut som blötregn på bilden.

Prinskorv med savoykål

Idag tjuvstartade vi lite med julesmakerna och gjorde prinskorv med pepparrotsstuvad savoykål och skånsk senap. Enligt mig ska prinskorvarna absolut vara snittade i ändarna och enligt sambon absolut inte, så därför gör vi alltid båda varianterna. Nåväl. Vad jag skulle säga var att den stuvade savoykålen som vi testade för första gången var riktigt god!

Gör så här:

Strimla ca 3 nävar savoykål och fräs upp i stekpannan i lite matfett ett par minuter, utan att kålen får färg. Salta och peppra och släng i en gnutta socker eller honung (kål + sötma = bra).

Tillsätt 1-2 dl matlagningsgrädde och 2-3 msk riven pepparrot. Rör om och låt puttra ihop några minuter. Häll i lite redning om det ser för simmigt ut (jag gjorde det). Smaka av och krydda ev. mer. Obs, koka ej för länge, kålen ska vara lite bitig.

(Ursprungsrecept härifrån.)

Kolla in alla Dagens middag.

Fler fördelar med hund

Inte skulle man gå ut på en lååång kvällsprommis i beckmörker och regn och springa gatlopp (!) om man inte hade en hund som var överaktiv och som man ville trötta ut? Nä just det. Intervallträning blev det översatt till människospråk, och det får man väl se som något positivt med hundvaktandet; att man får motion själv på kuppen!

Hundbus

Jag och goshunden busar i soffan och då kan man få sig ett turboslick i öronen eller rentav mitt på munnen om man inte ser upp. Och så kastar vi lite boll, så gott det nu går i en lägenhet. Den andra hunden vi brukar ta hand om hade glömt en liten tygboll här (upptäckte vi då vi dammsög under soffan) som den här hunden gick igång ordentligt på. Kanske för att den luktar fiende?

Mums

Såna här fina presenter kan man få då man är hundvakt. En guldig ask med belgiska chokladpraliner. De var så runda och perfekta att jag var tvungen att ta kort på dem. Och goda!

Älskat och hatat typsnitt

Hoppas att ni inte missade dokumentären om 50-årsjubilerande typsnittet Helvetica som gick på SVT:s Kunskapskanalen i förra veckan. Ett helt program om detta typsnitt, härligt!

Älskat och hatat är det verkligen, Helvetica, ett av våra vanligaste typsnitt som till stor del kommit att förknippas med företagslogotyper och offentliga skyltar över hela världen. "Myndighetstypsnitt" har det föraktfullt kallats för att det ofta förekommer på trista blanketter och formulär och nådestöten fick det kanske under desktop publishingens tidiga era på 90-talet då det ingick i de tiotal True Type-typsnitt som fanns inbakade i både Windows och Macs operativsystem och som ofta var de enda man på den tiden hade att tillgå. Många var det då som hann tröttna ganska rejält på bl a Helvetican som kändes så himla tråååkig och oattraktiv (jag minns).

Det är en aspekt helt klart. Men i dokumentären får man veta mycket mer om Helvetican; hur typsnittet uppkom, varför det tog världen med storm och varför det fortfarande är högst aktuellt och flitigt använt – och så fantastiskt användbart.

Det var två schweizare som skapade Helvetica 1957 och intressant nog var initiativtagaren snarare tekniker än typograf, båda männen var dock verksamma inom den grafiska industrin. Uppkomsten av typsnittet var snarast ett behov som uppfylldes: det saknades en kraftfull modern sans serif som motvikt till de på 50-talet rådande typsnitten som ofta var av fladdriga scriptkaraktärer. Nya tider krävde nya typsnitt och det var då det funktionella Helvetica fick fotfäste.

"Använd en fet Helvetica så blir det alltid rätt", säger en formgivare av idag i filmen. Han menar att typsnittet på grund av sin grafiska styrka kan användas av "alla", även icke-typografiskt kunniga. Att det helt enkelt inte går att misslyckas med Helvetica vad man än textar.

I dokumentären får man veta att Helveticans styrka ligger i bokstävernas tekniska utformning och i bokstävernas kombination med varandra, dvs det närmast perfekta förhållandet mellan förgrund och bakgrund, svart och vitt, dvs de "bilder" som håligheterna i sig utgör i och mellan bokstäverna. Helvetican funkar lika bra positivt som negativt, i alla möjliga storlekar och nästan lika bra rättvänt som spegelvänt. Hur många typsnitt gör det?

Helveticans formspråk är så starkt i sig självt att det förmår kommunicera ett budskap vare sig det gäller företagslogotyper, trafikskyltar, reklamannonser eller frimärken (och massor av andra saker). Som någon annan i filmen uttryckte sig: "Helvetican lever sitt eget liv." Användaren får snarare anpassa sig till typsnittet och inte tvärtom.

Men kritik framkommer också om att Helveticans bokstäver liknar varandra så till den grad (t ex d, b, p, q) att de liksom bildar "en egen armé" och aldrig riktigt kan bli personligt på ett sånt sätt som vissa varumärken kräver eller skulle behöva. Å andra sidan kan man väl säga att alltför varumärkesanpassade typsnitt blir mer eller mindre omöjliga att använda inom andra områden ifall den kommersiella kopplingen blir alltför signifikant.

Ja det ligger nåt i både kritiken och lovorden som förmedlas i filmen. Fascinerande är det ändå att på detaljnivå få inblick i ett typsnitt som gjort avtryck över hela världen och som stått sig genom decennier av trender på alla populärkulturella plan – och fortfarande gör det.

Mixerstaven to the rescue

Vad jag behöver nu är sugmat i en vecka framåt ungefär. Alltså flytande föda som man kan suga i sig utan att tugga. Helst med sugrör. Allt för att den ömma kratern där min djävulska visdomstand suttit ska få läka ifred och för att käkarna ska börja fungera normalt igen.

Så det får bli soppor och puréer en masse här framöver. Jag går lös med mixerstaven på allt. Igår gjorde jag nödrotfruktssoppa, idag blir det kikärtssoppa och imorgon festar jag loss på potatis- och purjolökssoppa. Däremellan suger jag i mig yoghurt och bananpuré. Puréat kött däremot tror jag att jag skippar...

Vissnat och vackert

Vissnade blommor kan också vara dekorativa, t ex malvans torkade frökapslar efter att bladen för länge sen fallit av.

Beskrivande ord

Några bra ord som jag stött på lite här och där (på nätet) på sistone är tröttma och gråtma. De finns inte i SAOL men kanske borde?

Tröttma beskriver ju så träffsäkert ett tillstånd bortom trötthet och gråtma så mycket mer än gråtmildhet.

Sista svampturen 2009

Svamptok in action tidigare under säsongen.

Nej vi kan förstås inte hålla oss, måste åka ut i svampskogen imorgon, en utflykt som med största sannolikhet blir årets sista. Men ganska bra ändå att kunna plocka trattisar dan före första advent! (Den här gången drar vi söderut mot Huddinge.)

Uppdatering: Vädermissbedömning. Vi bangade pga regn. Lite nesligt när man vet att trattisarna står där och väntar...

Fundering: målmedvetenhet

Ibland måste man stanna upp och analysera hur saker och ting blir som de blir. Vissa obegripligheter kan bli lättare att förstå när man ser ett samband, vilket man t ex kan göra efter att ha hamnat i samma situation x antal gång. Som i dessa egenupplevda fall:

Många gånger har jag förvånats över min förmåga att hamna på de sämsta platserna i t-banevagnen under rusningstrafik, de där ställena mitt på golvet mellan dörrarna eller mitt i gången där man står inklämd och i onaturliga ställningar får sträcka sig efter en stång eller vadsomhelst att hålla i sig i för att inte ramla omkring under resan. När man väl står med näsan i någons armhåla undrar man alltid hur tusan man hamnade där... Alla 08:or vet nog vad jag menar.

Ett annat fenomen som jag uppmärksammat är att jag ofta parkerar bilen bredvid SUVar, det liksom bara händer utan att jag planerar det. Inget vidare för där har man ju skitdålig sikt när man väl ska backa ut + att man får mindre plats att själv ta sig in och ut ur bilen.

Varför hamnar jag i dessa lägen? Söker jag efter svårigheter eller? Nä serru, det är inte det det handlar om utan snarare bara om att försöka vara smidig, att fylla upp luckor, att inte trassla i onödan. Mitt på golvet i den fullproppade t-banevagnen finns ofta en lucka som man kan klämma in sig på utan att köra armbågarna i medresenärerna och på parkeringen mellan SUVarna finns den lediga platsen som andra ratat.

Ergo: vill man ha en bra plats så måste man se till att ta den; man måste vara målinriktad. Det är därför folk tränger sig in i t-banevagnen (medan jag oftast står bredvid och tycker att de som gör det är buffliga) och det är därför folk kör runt runt på parkeringen och blockerar för andra för att hitta den bästa platsen (medan jag tycker att det är enbart störigt). Men så hamnar jag på skitplatserna också... Fast gör det så mycket egentligen? Nu när jag kommit fram till en anledning vet jag inte om det gör det.

Ekorrmat

Eller kanske rådjursmat. Den som når det först vinner.

På bibblan

Trevligt att gå på biblioteket när de förutom ett bra urval av pocketböcker har så här fina trycksaker till kunderna. Iallafall jag vänder på infobladet och läser lydigt lånereglerna när det står ett gigantiskt "Oj" på framsidan. Snyggt är också lånekortet i transparent röd plast med ett rättframt "Bibliotek" tryckt tvärsöver. Gillar det linjära typsnittet med gemena b som pricken över i.

En fin novemberdag äntligen!

Stockholm, Sverige, november 2009: 4 timmars solljus på 3 veckor. Är det humant kan man undra, bra för psyket? Nej inte särskilt. Man måste faktiskt få se himlen och solen med jämna mellanrum annars blir man fan deppig. Så det så.

Idag har det iallafall varit alldeles strålande väder här så jag och svampkumpanen åkte förstås till skogen för en (kanske årets sista) svamptur tillsammans med hunden som jag passar för tillfället. Och det var härligt, alla njöt av att vara ute i naturen och visst hittade vi några liter trattisar var; hos mig ligger de nu på tork medan svampkumpanen skulle använda sina direkt till kvällens älggryta.

Passade också på att plocka lite vitmossa (det kändes inte helt ok, men jag är inte säker på att det är förbjudet?) till några krukarrangemang på altanen + lite granris som jag tänkte använda som skydd mot väta för tulpanlökarna som jag planterat i rabatten och som förhoppningsvis kommer att överleva till våren.

Ska göra tavlor nu

Mina tavelprojekt börjar ta form. De här fina grafiska bladen hittade jag i ett konstnärskollektivs ateljé i somras och de ska nu äntligen ramas in och hängas upp. Eventuellt begår jag någon synd då jag via fotot reproducerar andras verk, men kisa då för tusan och sno ej!

Att hitta vita tavelramar i rätt format och snyggt skurna passepartouter (ej med på bilden) utan att behöva måttbeställa visade sig vara en ganska knivig historia – även om man bor i en storstad – men det problemet är nu löst tack vara en välsorterad Gallerix-butik i Farsta centrum (jo, de förtjänar lite reklam för utbud och service).

Candle light night

Stockholm är en väldigt mörk stad, det är synd. Jag måste ha mer ljus. Rotar fram alla ljusstakar jag hittar här hemma och tänder ikväll.

Återvinning av Blossa-flaskor

Släng inte dina gamla Blossa glögg-flaskor à 500 ml utan rengör dem istället (etikettlimmet skrubbas enkelt bort med svinto efter blötläggning) och återanvänd till diverse olika saker, t ex egen saft eller likör eller som här: till importerad olivolja från Italien. Flaskorna är smala och snygga och korkhattarna försluter innehållet väl.

Uppdatering: Korkhattarna går att tvätta i diskmaskinen, lägg dem i bestickhållaren (gäller de med med plasttopp, inte trä).

Hundvaktandets för- och nackdelar

Hundarna som vi brukar ta hand om är härliga på varsina sätt: den ena är stor och lufsig och lite feg av sig, väldigt gosig och vill gärna hänga i mina hasor hela tiden. Den andra är äldre och mycket väldresserad, ganska tuff och har bra vaktinstinkter men också större aktivitetsbehov. De har träffats några gånger och hatar tyvärr varandra, har t o m rykt ihop. Men när de är ensamma hos oss verkar de trivas alldeles utmärkt, och det gör vi med.

Fördelar med att vara hundvakt:

• Man får ett roligt och kärleksfullt sällskap

• Man blir glad!

• Man får mer motion själv

• Man har en naturlig beskyddare (t ex i mörka parker)

• Man får pussar och uppskattning

Nackdelar med att vara hundvakt:

(förutom att plocka bajs och städa mer)

• Det blir så väldigt tomt när de åker hem

• Man vet inte när man får ses igen

(Foto: sambon)

Novemberfärger

Allt är grått, svart och brunt ute nu. Fast mest grått. Och blött. Enda gången hittills i november som solen orkat tränga igenom det stora grå himlatäcket var i fredags den 13:e, det kändes lite som en lyckodag.

Whatever!

Sambon och jag har kommit fram till att vårt bästa radiomoment var en sommar för några år sen när vi åkte bil och lyssnade på något ring-in-och-önska-program på P1. Vi skrattade högt med (inte åt) en kille som kanske inte hade världens roligaste jobb på ett lager och som just fått veta att han efter ett års slit fått typ 23 öre i löneförhöjning – och därför ville höra den här låten:

Hungrig liten krabat

En ekorre festar loss på en smaskig nöt som han håller mellan tassarna.

Hundprommis i novembermörker

Det har blivit mycket snack om mat på sistone här på bloggen, men vad annars ska man förgylla den här mörka tiden på året med? Att laga god mat är helt klart ett höstnöje. Ja, och så kan man gå ut och promenera förstås – väl påpälsad – med hunden som man råkar vara hundvakt åt för tillfället. Det är alltid lika mysigt för de blir ju så glada varje gång, och när hunden blir glad blir jag glad och så går vi där löjligt tillfreds båda två och då spelar mörkret inte så stor roll.

(Foto: sambon)

Fuskblinis och fulbubbel

Häromdan firade vi vår 1-åriga förlovningsdag (som jag tyvärr hade råkat glömma bort) med blinis och lite fulbubbel. Vi orkade inte göra egna blinis – jag var sjuk och han var trött – utan köpte färdiga småplättar som vi stekte frasiga och toppade med godsaker som gravad lax, räkor, crème fraiche, rödlök och citron. Jag kände väl inte så jättemycket smak av nånting, nej det vore att ta i, men med en Ipren 400 som bas kunde jag ändå njuta och skåla ett glas.

Puss gubben, och hoppas att jag inte smittar!

Vardagsmysterium

Mycket märkligt är det att nyponen som jag torkade förra året för att göra egen nyponsoppa på nu är försvunna och inte går att hitta någonstans (däremot hittade jag fotot jag tog på dem, hur störigt är inte det?) Inga minnesbilder alls dyker upp, inte minsta idé om var jag stoppade dem, i vilken slags burk eller om jag t o m slängt dem. Någon liten association brukar ju sippra fram när man tänker så det knakar, men i det här fallet är hjärnan helt blank. Skitläskigt. Det enda jag är säker på är att jag inte gjort nån nyponsoppa än.

Här finns iallafall ett intressant sopprecept på hela torkade nypon

som jag gärna skulle vilja prova.

Varmt och skönt

Jag gillar att täppa till ordentligt där det kan pysa in minsta kalluft. Den här gosiga halsduken som svärmor har stickat kommer väl till pass nu när det drar råkalla vindar i 08-träsket.

(Foto: sambon)

Bebisen blev en apa

Det är ganska roligt att sitta och rita tillsammans med små barn, vilket jag gjorde häromdan med en bestämd liten tjej på 3 år. Hon tyckte att jag skulle rita en bebis och gav mig en krita och ett blad ur sitt ritblock. Jag försökte få tillåtelse att rita nåt annat men det gick inte för sig, det skulle vara en bebis. Ok, jag ritade på och tyckte själv att resultatet blev ganska bra och verklighetstroget. Men när jag visade min teckning för lilla damen, som för tillfället var helt inne i sitt eget expressionistiska ritande, tittade hon upp och sa förvånat: "En apa!". Oops...

Snöblandat regn och finsushi

Säsongens första snö kom idag, eller det var mer någon slags snö- och regnblandad nederbörd som piskade i ansiktet i sidled... mycket otrevligt. Då var det desto trevligare att äta lunch på sushirestaurangen Råkultur på Kungstensgatan, en helt ny bekantskap för mig.

Jag testade två varianter av Maki Sushi (översta bilden): blandad svamp i brynt lök med syltad rättika och svamppopcorn och sotad ål (piggvaren var slut) med sojaböncrème och rökt aubergine. Lunchsällskapet åt en Nigiri Sushi av blandad nordatlantisk fisk och en side dish av mör och smakrik bläckfisk. Till det drack vi hett grönt te. Alltihop var ljuvligt gott. En riktig lyxlunchupplevelse.

Jag brukar tänka att det är så himla bra att man är den typ av person som njuter av god mat, livet blir ju mycket trevligare så.

Ljus i mörkret

Här är min nya ljusinstallation på verandan: en mindre stock som jag släpat hem från skogen, ställt mot väggen och klätt med en gammal uteljusslinga. Den får från och med nu agera höstig ljuspelare, för man måste ju lysa upp lite utomhus när det är beckmörkt från kl 17.30 och tolv timmar framåt, huga. (Jag tycker faktiskt att man kan få börja använda ljusslingor även om det inte är juletider.)

Uppdatering: På tal om jul så finns det redan lussebullar och julmust på Ica. Det däremot är lite väl tidigt.

Det är inte 1 april idag väl?

Fick en smärre dåndimp då jag kollade på tv-nyheterna ikväll. Där var ett inslag om hur arbetssökande till en tjänst som tågvärd helt apropå fick ställa sig på scen inför en 4-mannajury och utföra sin intervju. Som värsta Idol eller nåt. Är det vad som förväntas av en tågvärd alltså, att besitta en naturlig förmåga att göra bra ifrån sig på scen? Man kan ju tycka att det är att övervärdera gemene mans stå i centrum-ambitioner lite väl mycket. Om nu inte hela grejen var ett test i att klara av själva situationen, men det verkar å andra sidan rent viscious (och skulle isåfall kunna appliceras på mååånga fler yrkeskategorier). Jag vet inte vad ni tänker, men jag undrar direkt vad personer som inte är exhibitionister ska jobba med nuförtiden. Typ.

Sista fina höstdagarna

Idag var en bra dag att gå ut och uppleva den vackra hösten – medan lönnlöven både sitter kvar på träden och ligger som ett gyllene täcke på marken. Prassel prassel och sniff sniff. Hösten luktar på ett alldeles speciellt sätt, liksom friskt och gott mitt i stundande förmultnelse. Samtidigt vet man att snart kommer alla löven att ligga där på marken, några hårda höststormar till bara och sen står träden kala.

Den här tiden på året innebär tyvärr också att de mer trevliga svampturerna är över. Visst går det att plocka svamp i november också men det är inte lika kul att hänga i skogen i kyligare, blötare och mörkare tider (dessutom skymmer ju alla löven svampen).

Buuuu!

Frukost för en skogskvinna

Bästa frukosten att äta innan svampturen är havregrynsgröt (helst fiber) och kokt ägg. Det går snabbt att tillaga och få i sig och man håller sig lätt mätt i flera timmar, tills det är dags för fika i skogen.

(Inget jag hinner fota på morgonkvisten, bilder från internet nånstans)

From Amsterdam with love

Fick en påse tulpanlökar av sambon när han kom hem från Amsterdam. Han hade speciellt valt sorten "Parrot Mixed" åt mig, en flikbladig variant i alla möjliga färger som ska bli roliga att se live. Jag tror att man ska plantera lökarna nu innan vintern, måste googla. Herregud, vad gjorde man innan Google fanns?

Uppdatering: Jag vet vad man gjorde; man läste innehållsförteckningar, frågade föräldrar/släktingar/insatta och kollade i uppslagsverk och faktaböcker (även hos andra).

Skillnaden mellan rödgul trumpet och trattis

Vilken svamp är egentligen godast av rödgul trumpet (t v på bilden) och trattkantarell (t h)? Jag gjorde ett litet test som bestod i att steka de båda färska svampsorterna separat i ca 10 min med bara lite smör och salt. Sen serverades svampen på en macka. Omdömena (mina personliga) bygger på svampens kvalitéer efter tillagning:

Smak

Nä, skillnaden är inte stor. Den rödgula har en mildare och fruktigare smak än trattisen, som går mer åt det jordiga hållet. Samma gäller deras respektive lukter.

Konsistens

Den rödgula som är tunnare i köttet än trattisen vinner på att stekas lite extra så att den nästan blir knaperstekt. Den stunsigare trattisen funkar både normal- och hårdstekt.

Utseende

Den rödgula vinner pga att den behåller sin vackert gulorange färg även efter tillagning, medan trattisen blir lite dassigt mörkbrungrå.

Slutsats

Båda är enkla att rensa och torka och kan användas till allt från helstekta till ingrediens i soppor och grytor eller mortlas till svampmjöl (smaksättare). Trattisen vinner i tillgänglighet eftersom den är lättare att hitta och plocka i massor. Nackdelen är kanske färgen då som inte ser alltför aptitlig ut, och det är där den rödgula trumpeten seglar förbi: i helstekt variant, t ex på toast eller som topping på en rätt vinner den både i utseende och smak. Man kan säga att den rödgula är som en lite lyxigare variant av trattisen, tyvärr svårare att hitta i skogen men när man väl gör det är det desto roligare. Alltså: till vardags trattisar, till fest rödgula trumpeter!

Bild på båda godingarna färska.

Little Miss Sunshine

Farfar har börjat knarka på äldre dar. Sonen har inte pratat på 9 månader. Nyutskrivne morbrorn har bandage runt båda handlederna. Men pappan är optimist, totalt insnöad som han är på sitt eget 9-stegsprogram i hur man inte blir en loser. Tillsammans med mamman, också en aning excentrisk, lyckas de få med hela familjen på en resa till Californien för att dottern Olives dröm ska gå i uppfyllelse, att vara med i en skönhetstävling. Vilket hon också är – och gör på sitt eget lilla vis.

En film man blir varm i hjärtat av! Se den!

(Bild från imdb.com)

Raggare? Moi?

Idag beställde jag en hamburgare på ett Sibylla-hak i stan, en 90-grammare utan lök. Den vänlige mannen i luckan sa att de hade ett erbjudande just nu där det ingick räksallad, ville jag ha?

"Javisst", sa jag och tog ett steg tillbaka för att vänta.

Då hörde jag honom skrattande säga:

"En raggarburgare alltså. Ja det ska du få."

Ööh... hörde jag rätt? Trodde han att jag var en raggare eller vad? Sen såg jag vippskylten en bit bort som annonserade "Raggarburgare till specialpris" – med räksallad.

Puh. Det är alltså räksalladen som är raggaraktig, inte jag.

(Man kan vara lite extra känslig för att bli kallad raggare om man kommer från en mindre stad där raggarna var en tongivande del av kulturen som man själv inte tillhörde.)

Lycka är...

...att fylla glasburkar med torkad svamp och spara i skafferiet inför vintern. Så här fina blir de rödgula trumpeterna när de torkat.

Torrt på fötterna

Viktigare än man kan tro för en dräglig tillvaro i svampskogen är hur gummistövlarnas sulor är utformade. Mina snygga Viking-stövlar har efter bara två säsonger blivit helt nedslitna och gått sönder i "sömmarna" på flera ställen (höll alltså inte måttet särskilt bra). Ja de både läcker och är farligt hala att gå i.

Men nu har jag äntligen blivit ägare till ett par rediga Tretorn-stövlar med traktorsula – vilket verkar vara det som gäller i skogen har jag kommit fram till efter att ha slajdat omkring med de ogreppvänliga Vikingarna på blöta stigar och hala stenar, kanat nerför slänter och fallit på rumpan otaliga gånger (en gång i en lerpöl). Allt medan svampkumpanen i sina Tretorn med traktorsula stått upprätt och tittat på och ropat "man down". Men nu är det slut med det, I´m on track!

Skogsmojito Sour

Svampsäsongen 2009 lider mot sitt slut och då passar det ju bra att reflektera lite. Jag tänker tillbaka på mitt och svampkumpanens infall att kombinera två nöjen i ett: att plocka svamp och dricka mojitos samtidigt.

Vi tyckte att det var en jättebra idé och fick med oss både en mojito man* och en chaufför till skogen. Efter ett par timmars plockning satte vi oss på en klipphäll och packade upp all nödvändig equipment: rom, lime, mynta, muddler, sodavatten, muggar, sugrör och snacks. Men vänta nu... var det inte nåt som saknades? Jo, socker! Svampkumpanen hade glömt att packa ner sockret... Ungefär den näst viktigaste ingrediensen. Så vår första Skogsmojito fick helt enkelt bli en Mojito Sour. Super extra sour.

Efter drinkarna hittade vi ingen mer svamp så vi åkte hem.

(* Mojito man = frivillig bartender som glatt muddlar drinkar åt damerna.)

Fina Tjörn

Konstnärsateljéer på klippa och himmelsk fisksoppa på fina Tjörn.